Beijing Airport
Sitter nu på Beijing airport och undrar, undrar om jag egentilgen vill bo i Kina eller i Sverige.
Igår var vi i stallet och då fick jag en så innerlig känsla av att jag missar så mycket. Jag vill vara där delaktig i Kinas ridsports utveckling som jag var innan, jag var mitt i det. Nu kommer jag som en glad figur som vissa av dom gillar men jag är inte riktigt med längre, smärre panik infinner sig, jag vill ha kontroll.
Sen hade AK, Vinvcent Anne och jag en underbar middag igår och det blev en over dose i hästsnack, men helvete vad jag älskar det. Vi pratade om massa annat också såklart men vår gemensamma nämnare är kusarna så det var toppen.
Nu är jag här på Beijing airport, världens största byggnad, terminal 3 och äter lunch på Phrik Thai som vi gör varje gång vi reser, enda skillnaden är att jag är själv nu, men så lycklig.
Anledningen till min lycka är enkel, kvinnlig charm…….. Jag förstod tidigt att jag hade mycket övervikt vilket blir lätt dyrt eftersom varje kg kostar 349 SEK……och jag hade 31 kg. Så det skulle bli ca 11000 spänn vilket jag inte ville betala. Det fanns två counters att checka in vid och jag valde den där det satt en ung man såklart. Väl framme vid diske sa pojken / mannen att det skulle bli dyrt, mycket dyrt. Jag lade huvet på sned och talade med min mjukaste röst och sa att jag inte har så mycket pengar. – Hur mycket pengar har du då frågade han? – 3000 sa jag och han skrev då att jag endast behövde betala det. Sen flörtade jag lite till så han inte skulle ångra sig sen betalde jag nästan med glädje 3000 kr. Man kan nästan se det som ,eller jag ser det som att jag tjänat 8000 kr idag och kl är inte ens tolv!
Oj vad jag har handlat och oj vad jag vill komma hem till tjejerna nu (och Erik)!
See you soon.
Bye
Var tog rädda råttan vägen
Jag är inte rädd att vara själv hemma, tidigare var jag livrädd för att nån skulle komma eller kolla på mig genom rutorna.
Jag är inte rädd att vara ensam ute på kvällen, vilket kanske inte är så bra eftersom det finns massa idioter.
Jag är inte flygrädd länge märkte jag när jag flög till Kina nu, tidigare var det en sån påfrestning så hälften hade varit nog.
Jag är inte heller rädd att åka bil i 150 blås på motorvägen och vi byter fil som om vi vore bollen i ett flipper spel.
AK chaffis kör extremt fort och det har varit så himla jobbigt tidigare men nu är det helt ok, vi åkte bil 10 timmar idag så på slutet kollade jag dock i backspegeln att han inte somnade, vilket inte är så lätt eftersom hans ögon alltid är som små springor.
Igår åkte jag taxi i en sardinburk utan bälte, det var helt tjockt på motorvägen men min chaffis rökte och hade en egen fil mitt emelan alla där han som mest kom upp i 120, helt galet när alla andra nästan står stilla. Men det gick. Som om jag känner att det inte är min tur att dö nu, inget kan ta mig. Kan det vara så?
Resan till fabriken idag tog över fem timmar, vissa motorvägar var stängda eftersom det var så kraftig dimma. Väl framme i fabriken var det lunch och jag som kund/gäst/utlänning var tvungen att dricka flera glas av deras kinesiska brännvin med fabriksägaren, det skålades och skålades så kl 2 var jag riktigt full.
Maten var super förutom sista rätten som var get inälvsmat, långa bläckfisk ben såg det ut som men det måste varit tarmludd eller nåt, alldeles svart. Sen var det hjärtat som var vackert skivat och lungorna dallrade som gele nästan, jag åt allt! Till min stora rädding var allt väldigt starkt med min favvo krydda sichuan så det var ok.
Cashmeren så toppen ut så allt har bara varit bra. Fabriksägaren tyckte att jag var så bra på att dricka sprit så jag fick med mig sex flaskor hem, allvarligt vad ska jag ha den till. Pappa får en och Erik får en.
Sen hade jag ett riktigt skönt kinesiskt toa besök idag också på fabriken. Det var ett litet hus med fem gropar i golvet, inga väggar emellan eller nåt. Där satt jag och Susan och kissade bredvid varandra, hon hann tom kolla att jag inte hade några långkalsonger på mig, inte blyg inte.
Sen var det gullig fotografering på fabriken, tantaluringarna vill bli fotade med mig. Gärna för mig så dom kommer ihåg HoneyGrey och gör ett bättre och mer noggrant jobb för oss, kanske.
Nu ska jag isäng, inte så himla trött men det blir nog bra ändå. Kanske läsa lite näringslära......
Jo jag undrar varför jag inte är rädd längre, jag har blivit så jävla tuff!
Längtar efter Skrutt och Tittis så jag dör!
Bye
I Beijing
Jag älskar det och gör en massa sköna saker, äter stark mat och åker bil i värsta luften. När man landar slås man verkligen av den extrema föroreningen och den underbara kol doften som liksom lindar in en i sitt skit, härligt!
Första natten sov jag 11 timmar så jag är rätt på det och inte så jet lagd. Åt Hunnan mat igår så det skrek av hetta i öronen men gott som bara den.
Sitter nu kl åtta på morgonen och väntar på Susan och vi ska åka till fabriken för att kvalitets kontrollera den nya produktionen för HoneyGrey, hoppas den är bra.
På fredag åker jag hem igen och ska innan dess hinna en massa saker, umgås med Kevin, träffa Fam Jos, shoppa mer och äta middag med Vincent och häst gänget. Sen ska jag också såklart till Isak och Rosa!
Med kärlek från Beijing!
