Var tog rädda råttan vägen
Jag är inte rädd längre, inte ens för fan själv och det känns superkonstigt.
Jag är inte rädd att vara själv hemma, tidigare var jag livrädd för att nån skulle komma eller kolla på mig genom rutorna.
Jag är inte rädd att vara ensam ute på kvällen, vilket kanske inte är så bra eftersom det finns massa idioter.
Jag är inte flygrädd länge märkte jag när jag flög till Kina nu, tidigare var det en sån påfrestning så hälften hade varit nog.
Jag är inte heller rädd att åka bil i 150 blås på motorvägen och vi byter fil som om vi vore bollen i ett flipper spel.
AK chaffis kör extremt fort och det har varit så himla jobbigt tidigare men nu är det helt ok, vi åkte bil 10 timmar idag så på slutet kollade jag dock i backspegeln att han inte somnade, vilket inte är så lätt eftersom hans ögon alltid är som små springor.
Igår åkte jag taxi i en sardinburk utan bälte, det var helt tjockt på motorvägen men min chaffis rökte och hade en egen fil mitt emelan alla där han som mest kom upp i 120, helt galet när alla andra nästan står stilla. Men det gick. Som om jag känner att det inte är min tur att dö nu, inget kan ta mig. Kan det vara så?
Resan till fabriken idag tog över fem timmar, vissa motorvägar var stängda eftersom det var så kraftig dimma. Väl framme i fabriken var det lunch och jag som kund/gäst/utlänning var tvungen att dricka flera glas av deras kinesiska brännvin med fabriksägaren, det skålades och skålades så kl 2 var jag riktigt full.
Maten var super förutom sista rätten som var get inälvsmat, långa bläckfisk ben såg det ut som men det måste varit tarmludd eller nåt, alldeles svart. Sen var det hjärtat som var vackert skivat och lungorna dallrade som gele nästan, jag åt allt! Till min stora rädding var allt väldigt starkt med min favvo krydda sichuan så det var ok.
Cashmeren så toppen ut så allt har bara varit bra. Fabriksägaren tyckte att jag var så bra på att dricka sprit så jag fick med mig sex flaskor hem, allvarligt vad ska jag ha den till. Pappa får en och Erik får en.
Sen hade jag ett riktigt skönt kinesiskt toa besök idag också på fabriken. Det var ett litet hus med fem gropar i golvet, inga väggar emellan eller nåt. Där satt jag och Susan och kissade bredvid varandra, hon hann tom kolla att jag inte hade några långkalsonger på mig, inte blyg inte.
Sen var det gullig fotografering på fabriken, tantaluringarna vill bli fotade med mig. Gärna för mig så dom kommer ihåg HoneyGrey och gör ett bättre och mer noggrant jobb för oss, kanske.
Nu ska jag isäng, inte så himla trött men det blir nog bra ändå. Kanske läsa lite näringslära......
Jo jag undrar varför jag inte är rädd längre, jag har blivit så jävla tuff!
Längtar efter Skrutt och Tittis så jag dör!
Bye
Jag är inte rädd att vara själv hemma, tidigare var jag livrädd för att nån skulle komma eller kolla på mig genom rutorna.
Jag är inte rädd att vara ensam ute på kvällen, vilket kanske inte är så bra eftersom det finns massa idioter.
Jag är inte flygrädd länge märkte jag när jag flög till Kina nu, tidigare var det en sån påfrestning så hälften hade varit nog.
Jag är inte heller rädd att åka bil i 150 blås på motorvägen och vi byter fil som om vi vore bollen i ett flipper spel.
AK chaffis kör extremt fort och det har varit så himla jobbigt tidigare men nu är det helt ok, vi åkte bil 10 timmar idag så på slutet kollade jag dock i backspegeln att han inte somnade, vilket inte är så lätt eftersom hans ögon alltid är som små springor.
Igår åkte jag taxi i en sardinburk utan bälte, det var helt tjockt på motorvägen men min chaffis rökte och hade en egen fil mitt emelan alla där han som mest kom upp i 120, helt galet när alla andra nästan står stilla. Men det gick. Som om jag känner att det inte är min tur att dö nu, inget kan ta mig. Kan det vara så?
Resan till fabriken idag tog över fem timmar, vissa motorvägar var stängda eftersom det var så kraftig dimma. Väl framme i fabriken var det lunch och jag som kund/gäst/utlänning var tvungen att dricka flera glas av deras kinesiska brännvin med fabriksägaren, det skålades och skålades så kl 2 var jag riktigt full.
Maten var super förutom sista rätten som var get inälvsmat, långa bläckfisk ben såg det ut som men det måste varit tarmludd eller nåt, alldeles svart. Sen var det hjärtat som var vackert skivat och lungorna dallrade som gele nästan, jag åt allt! Till min stora rädding var allt väldigt starkt med min favvo krydda sichuan så det var ok.
Cashmeren så toppen ut så allt har bara varit bra. Fabriksägaren tyckte att jag var så bra på att dricka sprit så jag fick med mig sex flaskor hem, allvarligt vad ska jag ha den till. Pappa får en och Erik får en.
Sen hade jag ett riktigt skönt kinesiskt toa besök idag också på fabriken. Det var ett litet hus med fem gropar i golvet, inga väggar emellan eller nåt. Där satt jag och Susan och kissade bredvid varandra, hon hann tom kolla att jag inte hade några långkalsonger på mig, inte blyg inte.
Sen var det gullig fotografering på fabriken, tantaluringarna vill bli fotade med mig. Gärna för mig så dom kommer ihåg HoneyGrey och gör ett bättre och mer noggrant jobb för oss, kanske.
Nu ska jag isäng, inte så himla trött men det blir nog bra ändå. Kanske läsa lite näringslära......
Jo jag undrar varför jag inte är rädd längre, jag har blivit så jävla tuff!
Längtar efter Skrutt och Tittis så jag dör!
Bye
Kommentarer
Trackback
