Tillbaka

Idag kändes allt som vanligt igen.

Gick till skolan och kryssade mig igenom alla stora äckliga spott loskor som dom kinesiska männen fått ur sig nu på morgonen. Det är verkligen ingen myt att kineser spottar mycket, dom spottar hela tiden och ljudligt.

Sen går jag förbi en grupp vakter som gått av nattskiftet och precis fått talförmågan tillbaka efter att ha varit nästan ihjälfrusna under natten. Dom står i små uniformer som inte ser direkt varma ut , vaktar hela natten och vaktar överallt, hus, vägar, och mellan hus.När vi kommer så övar dom sin engelska och säger Halloj och jag svarar artigt, nI Hao. Skulle tjejerna säga nåt skrattar alla gott åt det och tycker att det är konstigt att dom små med änglahår kan prata kinesiska.

Fast just nu behövs dom, nu är många kineser desperata när Chinese newyear är i antågande. Man ska åka hem till sin familj 100tals mil härifrån och komma hem med pengar och gåvor till hela släkten men självklart har många inte några pengar kvar eller har aldrig fått några. Följden blir då att kriminaliteten ökar dramatiskt nu innan nyåret.

Jag har också undrat över hur den vanliga lilla kineser tänker på ordet "KRIS" som det är i världen nu, den börjar ju komma hit med. Dom har tror jag  ingen verklig modern relation till det ordet, kris under kjesartiden eller under Mao tiden är ju nåt helt annat.

Men vad tror dom, att det kommer gå tillbaka till det ingen, då kan det nog bli fler rån och inbrott. Jag talar självklart inte om dom få välutbildade kineser som kanske bott i ett annat land utan om alla andra, den stora massan???

Häromdagen så Victoria en misshandel, det var två män som ble misshandlade av civil poliser så krafligt med järn batonger i huvudet och ansiktett så Victoria tror att en av dom dog. Polisen var helt ursinnig och bara slog och slog och slog mitt på öppen gata utanför WAB en internationell skola.

Vad dom två mannen hade gjort var att ha tagit en dator väska från en västerländsk man.

Då kan man tro att vi västerlänningar lever i nån sorts "tvibo" här men det känns lite extra spännt just nu faktiskt. Vi låser båda ytterdörrarna och är extra vaksamma.

Tänk vilka familjetragedier det finns här, familjen på landsbyggden, föräldrarna åker till stan för att söka lyckan och allt går åt helvete. Det är nog därför som man ser så många , särsklit män med en helt tom blick, som om dom inte riktigt var här.

Undrar hur många det är som aldrig kommer hem igen, som skäms och som inte orkar ta ansvar?

Vårt fadderbarn "blåsippan" som vi haft i 8 år bor här i norra Kina och hans pappa har åkt till Beijing för att jobba, tänk om han varit här hemma?

Oj vilket långt och jobbigt inlägg, sorry!

Vi har fint väder också!

Vi har slagit ut två väggar i huset och det blev så himla bra! Nu ska vi bara hitta möbler också.....

Bye

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0